lillebrorsmulan

Igår tog vi bilen, jag min sambo, en kompis och hennes sambo för att köra en tur och hitta ett bra läge nära skogen där vi kunde parkera och sedan gå raka vägen in i en fuktig och mossig skog där det bara kryllar av härliga kantareller. Det var väldigt mysigt och en lugn känsla att bara vandra omkring och leta efter de gula små godsakerna. Vet inte om jag nämt förut att jag är väldigt temperamentsfull och kan bli arg för allt och ingenting, och har absolut inget  tålamod, men tro det eller ej... jag fick inte ett enda nervsammanbrott eller avreagerade mig mot träd, kottar eller mot de andra tre följeslagarna. Jag gick där i mina egna tankar och tittade mig omkring,  jag hittade ingenting förstås, men att jag bara kunde ha tålamod och inte börja svära var ett under. Min tjejkompis var den första att hitta en kantarell, och vi tänkte att nu finns det säkert ännu fler i närheten, men... nej, det fannas ingenting, vi gick och gick och gick. Till slut bestämde vi oss för att killarna fick hämta bilen, hämta oss tjejer och köra en bit till för att gå in i en annan skog och söka bättre lycka där. Det hade vi inte behövt göra. Det fanns inte ens flugsvamp att plocka om man hade velat det, vi som hade tagit med oss två stora plastkassar  vilka vi föreställde oss fullproppade med smaskiga kantareller. Efter en stund hojtade tjejkompisen till. Hon hade lyckats hitta ytterligare en ynklig kantarell som de bestämde att de skule ta med sig hem, de stoppade den i sin rymliga plastkasse och sen bestämde vi oss alla för att komma tillbaka några veckor senare, då hade det nog kommit upp fler svampar som vi skulle lägga beslag på först av alla, vi upptäckte ju att även vildsvinen tyckte om dem så som de bökat omkring. Jag måste ju medge att det var en härlig stund att spendera utomhus. Vi hade letat svamp nästan i en och en halv timme.  Jag hoppas verkligen att de fick en smaklig måltid, för det blev ju ialla fall en varsen svamp de kunde mumsa på medan jag och min sambo fick gå tomhänta därifrån. Vi hoppas alla fyra på bättre lycka nästa gång, för en nästa gång blir det defenitivt.

Kramar från Cilla