lillebrorsmulan

Efter att jag suttit instängd och fastkedjad vid en bänk i två timmar med kontrollanter hängandes över mig blev jag äntligen klar med min omtentamen. Jag trodde aldrig att jag skulle bli klar.
     När jag väl satte mig var det nästan tomt i huvudet, jag hade knappt någon aning om varken det ena eller det andra. Jag som hade pluggat så in i norden för att vara säker på att jag skulle klara det. Efter en stund klarnade det givetvis en bit i sänder. Denna gången hade jag bara en fråga obesvarad när jag lämnade in mina papper. Förra gången tror jag att fyra frågor förblev utan svar.
     Jag hoppas verkligen att det har gått vägen den här gången. Nu är det bara att sitta och våndas innan jag får resultatet också. Det kommer via mail om några dagar. Jag vet inte vad jag gör ifall det än en gång står ett stort fult U (underkänd) på min bekräftelse. Men det e ju inget att hänga upp sig på. Ramlar man av hästen så är det bara att hoppa upp igen, eller?

För att övergå till något annat tråkigt, nu när det börjar bli höst tycker vi att det är ruggigt och trist, ingenting är kul.
     Några som tycker att det är extra kul är alla virus och baciller som härjar omkring oss. De tycker att det är jättekul att smitta ner oss, ge oss feber, halsont och värk i hela kroppen så vi inte kan röra oss utan ligger i sängen och kvider och svettas.
     Just så här är tillståndet för min sambo just nu. han har hosta så man tror att allt i kroppen ska komma upp ur luftstrupen, snyter upp ett par toarullar om dagen och är allmänt dassig.
Stackars min älskling.  Men det går väl om tills han gifter sig!?


I`ll be back
 Kramar Cilla