lillebrorsmulan

Nu är det äntligen advent... i alla fönster lyser det och man känner värmen inombords från de strålande stjärnorna och stakarna. Jag är den slags person som älskar julen. Men eftersom vi inte är klara i huset ännu har vi inte speciellt julfint. Detta är så otroligt frustrerande. Man vill bara börja gråta. Jag har i och för sig lyckats hänga up ett par gardiner i varagsrummet nu, men i köket är det lika kalt som vanligt. Nästa helg kommer det en kille och ska lägga in mattan i köket till oss, sen är det förhoppningsvis fritt fram för oss att slå ihop det sista. Vårt mål är att bli klara lite innan jul, eftersom att min mor och min äldsta lillebror ska komma upp och fira jul med oss är det ett mål vi måste nå tills dess.

Nu ska jag snart tillbaka till skolan. Idag var sista dagen på min praktik. Jag har varit ute i åtta veckor och det har verkligen gått snabbt vill jag säga. Jag kommer ihåg första dagen jag kom dit och det kändes som det var igår. Jag fick en jättefin present av boendet, en ljusstake med tomtar på. De var så snälla och bjöd även på fruktsallad och glass, de hade ett fasligt sjå eftersom att jag inte äter kakor eller godis visste de inte vad de skule hitta på. Men det blev verkligen jättegott. Jag höll på att inte komma därifrån överhuvudtaget för jag ville inte gå, var ju även tvungen att ta farväl av alla boende och det tog en stund. Det var roligt att höra att de trivts med mig och det kommer jag bära med mig hur länge som helst. Jag kommer verkligen att sakna dem. Det var svårt att hålla tillbaka tårarna, när jag väl satt mig i bilen och skulle köra hem kom dem som väntat.

Imorgon ska jag och ett par kompisar till Öland med mina katter. Smulan, Wilma och Saga ska kastreras och Smulan ska även vaccineras. Sen åker vi en sväng till IKEA under tiden katterna tas om hand av veterinären. Jag ska titta på en soffa och se vilken färg som kommer att passa bäst till de tapeter vi ska ha i vardagsrummet. Det ska bli kul, men jag får ju gå upp så  förbaskat tidigt och det är inte så värst upplyftande. Jag ska hämta en av mina kompisar klockan kvart över sex så jag får väl gå upp innan fem. Jag hoppas att det blir bra väglag och att kisarna står ut med den lite mer än timmen långa resan.

Kram från Cilla.

Nu känns det verkligen som att jag kommit bakefter rejält alltså... jag har ju inte varit inne och bloggat på över en månad (tror jag). Det har hänt allt möjligt sen sist. Jag har ett individuellt skriftligt arbete som ska vara klart nu den 5 december, och detta ger mig sådan ångest så jag vill bara krypa ur skinnet. Vi har två veckor kvar på praktiken... det har verkligen gått undan. Inte trodde jag väl att sex veckor skulle gå så här snabbt, men det gjorde det tydligen.

Jag har inte bara ångest inför skolan, nej inför mig själv också. Jag har inte tränat på snart tre veckor för att en infektion i kroppen vägrar ge med sig. Nu känner jag i alla fall av förkylningen så förhoppningsvis blir jag frisk snart så jag kan börja röra på mig igen... jag saknar det faktiskt. Jag har ganska mycket att stå i den kommande månaden, jag har inte tid att vara sjuk längre. 

Den 4 december ska jag och ett par kompisar till Öland, det är mina tre små katter som ska till veterinären och kastreras och vaccineras. Vi ska vara där klockan åtta på morgonen och medan de tas om hand åker vi till Kalmar (det tar nog en ganska lång stund för kisarna) till IKEA och tittar på soffa till mig och min sambo, det ska bli kul. Jag tar med en tapetbit för att se så färgerna passar ihop. Jag tror att vi ska köpa en  neongrön med svarta prickar på... inte så dumt va? =)

Den 11 december bär det iväg till ULLARED!!! Åh vad det ska bli roligt... det är paradiset för mig och mina tjejkompisar. Tänk så mycket julklappar man kan köpa och kläder. Ja det finns allt där uppe. You name it. 

Nej, nu kanske jag överdriver lite. Vi har ju varit där uppe ganska många gånger nu så det är väl kanske inte så märkvärdigt egentligen. Men det är kul att bara få komma bort ett slag. Bara vara för en dag. Vilken tur att man är lättroad egentligen, det krävs inte mycket för att ha roligt, även om man behöver stiga upp klockan fyra på morgonen, och ligga på vägen i 3 timmar, stå ute i kylan och äta sina smörgåsar, inte veta ifall kaffet är varmt, letar febrilt efter det man ändå glömt hemma. 

När man sedan efter ett par rök- och kisspauser  äntligen är framme ska man hitta en parkering så nära affären som möjligt. Stiger ut och tar en tiokrona med sig för att stoppa i vagnen, blir sedan vansinnig , svär en lååååång ramsa ifall det är kö och inte vetahur länge man ska stå och vänta (jag blir i alla fall det) .
      När man äntligen kommit in i värmen blir man genast mild igen. Tills någon som har sååååå bråttom håller på att köra över en med vagnen i 90 km/h... minst. Efter att man gått där ett par timmar går man ut och lastar in det man handlat, tar sedan en matbit och springer in en runda till. Nu är man ganska trött förstås och vill egentligen bara hem.

När man sedan packat om alla kassar i bagaget och i motorhuven på bilen  femtioelva gånger (lite får plats i tanken oxå) eller nåt sätter man sig och pustar ut i baksätet på bilen och då... bonk, kommer det fyra eller fem kassar till infarandes och så sitter man och stirrar på GEK hela bilresan hem (ÅS ser man inte, inte ens den mest närsynta människan hade sett alla bokstäver på en gång).
     När man väl kommer hem och bara känner att man vill kräkas, så trött man är tänker man med gråten i halsen... jag ska alllldddrrriig!!! mera åka till Ullared.
Ett halvår efter stiger man upp samma  omänskliga tid, lika glad i hågen som alltid. Tankarna man hade sen förra gången man kom hem är som bortblåsta. Nu tänker man istället  Åhhh vad det ska bli underbart att åka till Ullared...

Vilken tur att man har tålamod =)

Hej svejs/ Cilla
 

Hallå igen, det är bara jag som skriver lite igen...det känns som en evighet sedan. Tänkte bara berätta att jag utrustat mig med ett nytt skrivdon, jag har nämligen köpt en laptop, vilken skillnad det är att kunna gå ut på nätet och det tar bara ett par sekunder, vår andra stationära dator är verkligen riktigt koko-bäng i huvudet, hänger sig hela tiden och är allmänt pain in the ass. Det underlättar ju också nu när jag går i skolan och behöver en dator snabbt.

På tal om skolan, vi har nu varit ute på praktik i snart tre veckor, denna termin är det inriktning på äldreomsorgen. Allt som allt ska vi vara ute i åtta veckor och den sjunde december är sista dagen. Jag tycker inte det är särskilt kul att arbeta inom äldreomsorgen, det ska bli roligare nästa termin då vi ska praktisera inom primärvården, alltså på vårdcentral. Imorgon ska jag jobba kväll och det är något jag avskyr, då sitter man här hemma och bara väntar tills man ska ge sig iväg, jag börjar klockan tolv och det är verkligen en värdelös tid att börja på, man hinner inte mer än att vakna förrän det är dags att ge sig av. Nej tack vet jag dagpass, då slutar man klockan fyra och sen är resten av dagen fri.

Idag ha jag varit med min kompis och tränat, vi gick på jympa, medel/puls det är så otroligt kul men jobbigt emellanåt. Det känns så skönt efteråt när man ansträngt sig och är jättetrött, jag märker nu att konditionen har blivit mycket bättre, hade ju inte skadat om jag slutat röka också, då hade den säkert varit ännu bättre.Jag är ju inte den bästa förebilden att visa hur man ska leva hälsosamt, inte till 100% i alla fall, men vad fanken... alla har väl sina laster som kan vara svåra att bli av med, det är ju bara vi själva som kan ändra på vår livsstil. Jag är i alla fall glad att jag hittat något som jag gillar att hålla på med, vem vet, kanske jag överraskar mig själv en dag med att ta mig i kragen och fimpa för gott. Nu tycker säkert jätemånga att jag är lite urk och vill inte att jag skriver mer, så till er... jag tänker uppfylla er önskan och avsluta min berättelse om den jympande cancerpinnen... med ett leende =)

Ha det så bra kram Cilla

Hej där ute. Nu har det åter gått alldeles för länge mellan gångerna. Jag måste bli duktigare på att blogga med jämna mellanrum. Det har hänt en del sen förra gången. Jag har haft två tentor sen dess. En tenta i farmakologi som jag klarade på första försöket och ett praktiskt prov som jag också klarade. Det praktiska provet handlade om att kunna utföra olika praktiska moment som att ta ett venprov, kappilärprov (stick i fingret) samt olika injektioner. Jag fick äran att utföra en intramuskulär injektion där man ger en spruta i skinkan, detta moment utförs på en docka nu i början eftersom att det är lite svårare och mer precist. Min kompis utförde en subcutan injektion på mig (spruta som ges under huden i t.ex  magen eller låret) det gick jättebra, vi blev godkända båda två.

Tänkte också påminna er alla där ute som inte är medvetna om att hösten är här... HÖSTEN ÄR HÄR... Så nu vet alla.  Jag tycker om hösten på ett sätt, vilken annan årstid bär på dessa underbara färger och dofter. Jag ogillar även hösten på det sättet att det är så förbaskat kallt, denna råa kyla som biter sig fast i en gör att man fryser värre än på vintern. Vindarna är hårda och piskar en i ansiktet som hårda örfilar... det är faktiskt så jag kan känna, kinderna är alldeles ömma när man varit ute i yrvädret. Idag är det faktiskt inte så farligt, det blåser med måtta och det är inte så värst kallt heller. Det är vid denna årstiden man kan sitta inomhus och kolla på TV, läsa eller bara ligga och slöa utan att behöva få dåligt samvete, hösten är faktiskt en mysig tid också. Jag vet att det är många som blir deprimerade under hösten och jag tycker verkligen synd om dem, det måste vara jobbigt. Det jobbigaste jag vet med hösten är mörkret, att det blir mörkt så tidigt är jobbigt. Men det får väl gå ändå det är ju bara ett halvår tills våren kommer =)

Nog pratat om hösten, idag ska jag till veterinären med Lillebror, han ska vaccineras, han fick sin grundvaccinering för tre veckor sedan och ska nu ha den sista, han blev ID-märkt också, Lillebror är verkligen söt... förra gången vi var hos veterinären så lade han sig på golvet och spann och gick runt och nosade och hoppade upp på allt för att undersöka rummet. Det verkade som att han tyckte det var okej. Det var inga som helst problem när de skulle undersöka honom, lugn som en filbunke. Han sprang precis ut så jag hoppas att han kommer in igen innan vi ska köra, Lillebror är ju utekatt så jag kan ju inte hålla honom inne, då blir han bara sur på mig och då får jag aldrig in honom i buren. Nu ska jag diska lite och koka mig en kopp kaffe. Jag önskar er en trevlig dag, tills nästa blogg...

simma lugnt =)  Cilla

Godmorgon alla ni som är vakna och alerta där ute. Nu undrar säkert många varför jag är uppe så här tidigt en söndag, den dagen man ska sova som allra längst egentligen. Ja jag har väl inget bättre svar än att min sambo började jobba nu klockan sju, när klockan ringde klockan sex vaknade naturligtvis också jag, kände mig ganska utvilad och tyckte inte att det var någon ide att ligga kvar, steg upp,fixade kaffe och åt lite frukost. Tänkte att det var ju faktiskt en vecka sedan jag bloggade så nu är det dags igen. Idag har jag inte så värst mycket planerat, tänkte städa lite det ser ut som femtioelfte världskriget brötit ut, det gör det i och för sig alltid så jag är van. Vi håller ju på att fixa lite i vårt hus så det står flyttlådor överallt, vi har köksbordet i vardagsrummet, ingen ordentlig soffa eller TV har vi heller. Vi flyttade hit den sista januari i år och har hållt på sen dess, men inte tillräckligt mycket och snabbt för det är mycket kvar. Jag börjar känna mig ganska desperat och vill att vi ska bli klara snart, jag hoppas att vi blir det till jul i alla fall annars flyttar jag in till stan, nej jag skojar bara...  jag flyttar till Lappland =).

En annan sak som är väldigt kul i alla fall är att jag börjat träna. Jag och en tjejkompis tränar ca tre gånger i veckan. Vi ska faktiskt iväg och träna idag, det ska bli kul. Vi går oftast på jympa... nu är det säkert många som tycker att det låter tantigt med jympa, men jag ska säga att det är faktiskt väldigt kul och svettigt värre ibland, det är så bra för det finns olika nivåer, bas, medel och intensiv. Vi går även på yoga, det är också krävande för kroppen men det är lugna och fokuserade rörelser, mycket avstressande och skönt. Jag vill så gärna prova på en del olika pass som t.ex. core då man tränar rygg och mage ( kroppshållning och sånt tror jag), step m.m. det kommer säkert efter en tid, vi har tränat i snart en månad. Nu ska jag bara ta det lugnt och njuta av denna arla och fridfulla morgon. Tills nästa gång...

Tjingeling =) /Cilla

Jaha... nu sitter jag här framför datorn igen och vet inte om jag ska skratta eller gråta. Jag ser ut som maskerna hängades utanför teatrarna... en är ledsen och en är glad, det är bara det att jag liknar båda två på en och samma gång. Jag tror nämligen att jag håller på att bli sjuk. Det verkar som det är influensa eller nåt på gång. Jag har ont överallt och är så oerhört trött... men ändå inte, konstig känsla eller hur? jag tror nämligen att alla har känt så här någon gång. Min sambo och hans kusin är iväg och kollar på offroadkörning med ryska bilar som kallas Lada Niva (bilmärket alltså) min sambo vill så gärna ha en sådan han tycker ett de är så fina, det tycker däremot inte jag. Men jag skulle gärna kunna tänka mig att följa med och vara passagerare under en sådan tur, det låter faktiskt ganska kul att köra omkring i lerpölar och över stockar och stenar. Det enda negativa är att det går inte så speciellt snabbt... jag gillar fart och hade gärna provat på att åka rally eller folkrace. Eftersom det inte finns något som helst tålamod i mig så är det nog bättre med rally än offroad, jag hade blivit vansinnig efter fem minuter i bilen om vi hade kört fast eller nåt och skulle behöva vänta en stund. 
     I alla fall så fick jag en hel kasse med filmer att kolla på under dagen, jag har kollat på två stycken än så länge, Wayne`s world, en av mina favoriter j(ag har en otroligt lätt och löjlig humor) sen kollade jag på Matrix-revolutions jag fullkomligt älskar dem filmerna. Mina absoluta favoritfilmer är SKRÄCK... finns det något bättre än att ligga nerbäddad i sängen (det är det enda vi har just nu vi äger tyvärr ingen soffa) och trycka igång en riktigt äcklig och nästan blöjbehovsskrämmande (vet inte vart jag fick detta ifrån men ni förstår säkert vad jag menar) skräckfilm och verkligen bli så rädd att viljan att sova inte är aktuell på ett bra tag.
     Hoppas att jag uttryckt mig klart och tydligt  =)
Det var ganska bra att sitta och blogga en stund, nästan så att jag glömde bort att jag var lite halvdålig... men det går förstås bra att tycka synd om mig ändå ifall ni så gärna vill det =)

Kram till er alla från Cilla

Hej allihopa. Kommer ni ihåg att jag lovade lägga ut bilder på mina söta kisar? det ska jag göra nu, hoppas att ni gillar dem. Kram Cilla

Ja, ni läste rätt. Jag och min sambo har blivit välsignade, för en vecka sedan hämtade vi två kattungar som är sååååå söta. Vi har döpt dem till Wilma och Saga. Nu har vi alltså fyra katter. Vi har bestämt oss för att nu blir det inte fler. Jag har inga bilder på dem att lägga ut ännu men det kommer jag snart att göra det lovar jag. De är världens busigaste och gulligaste små kattungar. Lillebror accepterar dem väldigt bra, värre är det mellan Smulan och de tre vilddjuren. Men det löser sig nog med tiden, det kan ju ta ganska lång tid innan de ställt in sig.

Måste också berätta att i förrgår... i söndags, var jag åter ute i skogen och plockade svamp, eller rättare sagt hängde på mina kompisar som tycker att det är askul att plocka svamp. Jag hittade knappt ingenting, medan mina kompisar hittade hur mycket som helst... nästan i alla fall. I går fick jag ta del av skörden på smörgås, nystekta kantareller det är inte så dumt.

Just nu sitter jag här och väntar på att köra till skolan, jag börjar klockan halv elva. Vi håller på med ett mycket roligt praktiskt tema. Vi tar venprov och subkutana injektioner, idag ska vi börja med de intramuskulära injektionerna. Det är så kul. Vi övar på varandra, det är lite nervöst och darrigt i början men det ska nog gå över. Om en vecka exakt från idag ska vi ha tentamen IGEN... denna gången i farmakololgi, denna tenta är elektronisk och det är ganska skönt. Hoppas verkligen att jag klarar det.

Hej svejs/Cilla

Såg att jag gjort ett litet misstag i slutet på mitt inlägg. Det skulle självklart stå kramar och inte ramar ...men det förstod ni nog ;)

Hej igen ...nu var det längesedan jag skrev i min blogg, två veckor sedan för att vara ganska exakt, det har varit ganska mycket att göra för min del.
     En sak som jag är otroligt glad över är at jag klarade omtentan :):):) ni anar inte vilken skön känsla detta är. Men som sagt det är inte över än. I måndags började skolan igen och vi gick pang bom på farmakologi som är en del av det nya temat i termin två. Detta är faktiskt mycket intressant, det handlar om läkemedel vilken verkan det har i kroppen och vart det tar vägen efteråt.

Just nu har jag varit ute och tagit en härlig promenad på en si så där 40 minuter. Vilken skiftning av naturen man kan se nu. Mycket övergår till otroligt fina färger och det luktar verkligen höst. Nu ser det faktiskt ut som att svampplockningen skulle ge oss en god vinst, det har ju regnat ganska mycket de senaste veckorna. Jag får väl ringa upp mina kompisar och säga till dem att vi inte ska glömma att ta med våra stora plastkassar för nu blir det nog en hel del kantareller att fylla dem med ...hoppas jag i alla fall.

Jag har förresten något annat mycket roligt och knäppt att berätta, (kanske inte alla som varit i den situationen hade tyckt det) jag skulle som vanligt köra till skolan imorse, jag kör på en liten bit grusväg från huset ut till den större vägen. Efter att det regnat en hel del har det blivit djupa gropar fyllda med vatten och jag vill ju helst undvika dessa, jag försöker därför parera mellan dem och samtidigt som jag håller ett öga på pölarna kommer min granne som hämtat posten gåendes  för att inte skvätta ner honom eller orsaka en annan olycka (han var inte så nära att jag skulle riskera att köra på honom) höll jag samtidigt koll på honom ...PANG säger det och så har jag på ett par sekunder hamnat i diket. Gissa om jag blev ställd och tyckte att det var en gnutta pinsamt!? 
    
Min granne rusade fram och försökte hjälpa till men förgäves, det gick varken att komma framåt eller att försöka backa upp från diket, vilken tur jag hade att det inte var så djupt. Min granne gick och hämtade sin "monstertruck-traktor" (den såg verkligen ut som en sådan) och fick dra upp mig från diket med hjälp av denna gigantiska tingest, detta var det mest pinsamma av alltihop men upp kom jag i alla fall och jag hade tur att det inte gav några skador på bilen. Det är ju typiskt att just jag ska vara jag i en sån här situation ...jag är den klumpigaste person som finns på denna jord, och är ganska van att sådana saker händer mig.

Jag ser detta ur ett komiskt perspektiv och bjuder gärna på mig själv,. jag har i alla fall roat de personer som jag berättat det för. Kanske andra där ute känner sig hopplösa och tycker att de gör bort sig hela tiden, till er säger jag bara: oroa er inte det finns dem som är värre ...JAG hoppas att detta får er att känna er bättre till mods.


ramar till er alla från Cilla

Efter att jag suttit instängd och fastkedjad vid en bänk i två timmar med kontrollanter hängandes över mig blev jag äntligen klar med min omtentamen. Jag trodde aldrig att jag skulle bli klar.
     När jag väl satte mig var det nästan tomt i huvudet, jag hade knappt någon aning om varken det ena eller det andra. Jag som hade pluggat så in i norden för att vara säker på att jag skulle klara det. Efter en stund klarnade det givetvis en bit i sänder. Denna gången hade jag bara en fråga obesvarad när jag lämnade in mina papper. Förra gången tror jag att fyra frågor förblev utan svar.
     Jag hoppas verkligen att det har gått vägen den här gången. Nu är det bara att sitta och våndas innan jag får resultatet också. Det kommer via mail om några dagar. Jag vet inte vad jag gör ifall det än en gång står ett stort fult U (underkänd) på min bekräftelse. Men det e ju inget att hänga upp sig på. Ramlar man av hästen så är det bara att hoppa upp igen, eller?

För att övergå till något annat tråkigt, nu när det börjar bli höst tycker vi att det är ruggigt och trist, ingenting är kul.
     Några som tycker att det är extra kul är alla virus och baciller som härjar omkring oss. De tycker att det är jättekul att smitta ner oss, ge oss feber, halsont och värk i hela kroppen så vi inte kan röra oss utan ligger i sängen och kvider och svettas.
     Just så här är tillståndet för min sambo just nu. han har hosta så man tror att allt i kroppen ska komma upp ur luftstrupen, snyter upp ett par toarullar om dagen och är allmänt dassig.
Stackars min älskling.  Men det går väl om tills han gifter sig!?


I`ll be back
 Kramar Cilla

Igår tog vi bilen, jag min sambo, en kompis och hennes sambo för att köra en tur och hitta ett bra läge nära skogen där vi kunde parkera och sedan gå raka vägen in i en fuktig och mossig skog där det bara kryllar av härliga kantareller. Det var väldigt mysigt och en lugn känsla att bara vandra omkring och leta efter de gula små godsakerna. Vet inte om jag nämt förut att jag är väldigt temperamentsfull och kan bli arg för allt och ingenting, och har absolut inget  tålamod, men tro det eller ej... jag fick inte ett enda nervsammanbrott eller avreagerade mig mot träd, kottar eller mot de andra tre följeslagarna. Jag gick där i mina egna tankar och tittade mig omkring,  jag hittade ingenting förstås, men att jag bara kunde ha tålamod och inte börja svära var ett under. Min tjejkompis var den första att hitta en kantarell, och vi tänkte att nu finns det säkert ännu fler i närheten, men... nej, det fannas ingenting, vi gick och gick och gick. Till slut bestämde vi oss för att killarna fick hämta bilen, hämta oss tjejer och köra en bit till för att gå in i en annan skog och söka bättre lycka där. Det hade vi inte behövt göra. Det fanns inte ens flugsvamp att plocka om man hade velat det, vi som hade tagit med oss två stora plastkassar  vilka vi föreställde oss fullproppade med smaskiga kantareller. Efter en stund hojtade tjejkompisen till. Hon hade lyckats hitta ytterligare en ynklig kantarell som de bestämde att de skule ta med sig hem, de stoppade den i sin rymliga plastkasse och sen bestämde vi oss alla för att komma tillbaka några veckor senare, då hade det nog kommit upp fler svampar som vi skulle lägga beslag på först av alla, vi upptäckte ju att även vildsvinen tyckte om dem så som de bökat omkring. Jag måste ju medge att det var en härlig stund att spendera utomhus. Vi hade letat svamp nästan i en och en halv timme.  Jag hoppas verkligen att de fick en smaklig måltid, för det blev ju ialla fall en varsen svamp de kunde mumsa på medan jag och min sambo fick gå tomhänta därifrån. Vi hoppas alla fyra på bättre lycka nästa gång, för en nästa gång blir det defenitivt.

Kramar från Cilla