Usch...
Nu känns det verkligen som att jag kommit bakefter rejält alltså... jag har ju inte varit inne och bloggat på över en månad (tror jag). Det har hänt allt möjligt sen sist. Jag har ett individuellt skriftligt arbete som ska vara klart nu den 5 december, och detta ger mig sådan ångest så jag vill bara krypa ur skinnet. Vi har två veckor kvar på praktiken... det har verkligen gått undan. Inte trodde jag väl att sex veckor skulle gå så här snabbt, men det gjorde det tydligen.
Jag har inte bara ångest inför skolan, nej inför mig själv också. Jag har inte tränat på snart tre veckor för att en infektion i kroppen vägrar ge med sig. Nu känner jag i alla fall av förkylningen så förhoppningsvis blir jag frisk snart så jag kan börja röra på mig igen... jag saknar det faktiskt. Jag har ganska mycket att stå i den kommande månaden, jag har inte tid att vara sjuk längre.
Den 4 december ska jag och ett par kompisar till Öland, det är mina tre små katter som ska till veterinären och kastreras och vaccineras. Vi ska vara där klockan åtta på morgonen och medan de tas om hand åker vi till Kalmar (det tar nog en ganska lång stund för kisarna) till IKEA och tittar på soffa till mig och min sambo, det ska bli kul. Jag tar med en tapetbit för att se så färgerna passar ihop. Jag tror att vi ska köpa en neongrön med svarta prickar på... inte så dumt va? =)
Den 11 december bär det iväg till ULLARED!!! Åh vad det ska bli roligt... det är paradiset för mig och mina tjejkompisar. Tänk så mycket julklappar man kan köpa och kläder. Ja det finns allt där uppe. You name it.
Nej, nu kanske jag överdriver lite. Vi har ju varit där uppe ganska många gånger nu så det är väl kanske inte så märkvärdigt egentligen. Men det är kul att bara få komma bort ett slag. Bara vara för en dag. Vilken tur att man är lättroad egentligen, det krävs inte mycket för att ha roligt, även om man behöver stiga upp klockan fyra på morgonen, och ligga på vägen i 3 timmar, stå ute i kylan och äta sina smörgåsar, inte veta ifall kaffet är varmt, letar febrilt efter det man ändå glömt hemma.
När man sedan efter ett par rök- och kisspauser äntligen är framme ska man hitta en parkering så nära affären som möjligt. Stiger ut och tar en tiokrona med sig för att stoppa i vagnen, blir sedan vansinnig , svär en lååååång ramsa ifall det är kö och inte vetahur länge man ska stå och vänta (jag blir i alla fall det) .
När man äntligen kommit in i värmen blir man genast mild igen. Tills någon som har sååååå bråttom håller på att köra över en med vagnen i 90 km/h... minst. Efter att man gått där ett par timmar går man ut och lastar in det man handlat, tar sedan en matbit och springer in en runda till. Nu är man ganska trött förstås och vill egentligen bara hem.
När man sedan packat om alla kassar i bagaget och i motorhuven på bilen femtioelva gånger (lite får plats i tanken oxå) eller nåt sätter man sig och pustar ut i baksätet på bilen och då... bonk, kommer det fyra eller fem kassar till infarandes och så sitter man och stirrar på GEK hela bilresan hem (ÅS ser man inte, inte ens den mest närsynta människan hade sett alla bokstäver på en gång).
När man väl kommer hem och bara känner att man vill kräkas, så trött man är tänker man med gråten i halsen... jag ska alllldddrrriig!!! mera åka till Ullared.
Ett halvår efter stiger man upp samma omänskliga tid, lika glad i hågen som alltid. Tankarna man hade sen förra gången man kom hem är som bortblåsta. Nu tänker man istället Åhhh vad det ska bli underbart att åka till Ullared...
Vilken tur att man har tålamod =)
Hej svejs/ Cilla
Jag har inte bara ångest inför skolan, nej inför mig själv också. Jag har inte tränat på snart tre veckor för att en infektion i kroppen vägrar ge med sig. Nu känner jag i alla fall av förkylningen så förhoppningsvis blir jag frisk snart så jag kan börja röra på mig igen... jag saknar det faktiskt. Jag har ganska mycket att stå i den kommande månaden, jag har inte tid att vara sjuk längre.
Den 4 december ska jag och ett par kompisar till Öland, det är mina tre små katter som ska till veterinären och kastreras och vaccineras. Vi ska vara där klockan åtta på morgonen och medan de tas om hand åker vi till Kalmar (det tar nog en ganska lång stund för kisarna) till IKEA och tittar på soffa till mig och min sambo, det ska bli kul. Jag tar med en tapetbit för att se så färgerna passar ihop. Jag tror att vi ska köpa en neongrön med svarta prickar på... inte så dumt va? =)
Den 11 december bär det iväg till ULLARED!!! Åh vad det ska bli roligt... det är paradiset för mig och mina tjejkompisar. Tänk så mycket julklappar man kan köpa och kläder. Ja det finns allt där uppe. You name it.
Nej, nu kanske jag överdriver lite. Vi har ju varit där uppe ganska många gånger nu så det är väl kanske inte så märkvärdigt egentligen. Men det är kul att bara få komma bort ett slag. Bara vara för en dag. Vilken tur att man är lättroad egentligen, det krävs inte mycket för att ha roligt, även om man behöver stiga upp klockan fyra på morgonen, och ligga på vägen i 3 timmar, stå ute i kylan och äta sina smörgåsar, inte veta ifall kaffet är varmt, letar febrilt efter det man ändå glömt hemma.
När man sedan efter ett par rök- och kisspauser äntligen är framme ska man hitta en parkering så nära affären som möjligt. Stiger ut och tar en tiokrona med sig för att stoppa i vagnen, blir sedan vansinnig , svär en lååååång ramsa ifall det är kö och inte vetahur länge man ska stå och vänta (jag blir i alla fall det) .
När man äntligen kommit in i värmen blir man genast mild igen. Tills någon som har sååååå bråttom håller på att köra över en med vagnen i 90 km/h... minst. Efter att man gått där ett par timmar går man ut och lastar in det man handlat, tar sedan en matbit och springer in en runda till. Nu är man ganska trött förstås och vill egentligen bara hem.
När man sedan packat om alla kassar i bagaget och i motorhuven på bilen femtioelva gånger (lite får plats i tanken oxå) eller nåt sätter man sig och pustar ut i baksätet på bilen och då... bonk, kommer det fyra eller fem kassar till infarandes och så sitter man och stirrar på GEK hela bilresan hem (ÅS ser man inte, inte ens den mest närsynta människan hade sett alla bokstäver på en gång).
När man väl kommer hem och bara känner att man vill kräkas, så trött man är tänker man med gråten i halsen... jag ska alllldddrrriig!!! mera åka till Ullared.
Ett halvår efter stiger man upp samma omänskliga tid, lika glad i hågen som alltid. Tankarna man hade sen förra gången man kom hem är som bortblåsta. Nu tänker man istället Åhhh vad det ska bli underbart att åka till Ullared...
Vilken tur att man har tålamod =)
Hej svejs/ Cilla
