lillebrorsmulan

Idag har jag varit ute på en ganska lång promenad, nästan en mil lång faktiskt. Det var jag och fyra kompisar som gick från Hässlegården via Bastasjön och sedan till Mörtasjön som var vårt slutmål. Efter ca 3.5 kilometer satte vi oss ned på ett förfallet (eller vad man ska säga, det låg i alla fall ned) träds stam och drack en ljuvlig kopp kaffe med lite dopp. Naturen är enormt fin i skogarna häromkring.
Vi hade verkligen tur med vädret, varken för kallt eller för varmt. 
Man kan gå i sina egna tankar och titta på allt fint som finns runtomkring. Det kändes inte alls som vi gått så långt som nästan en mil. 

Men när jag kom hem... ååååhhhh, det kändes som om jag gått jorden runt. Varenda liten muskel och led värkte. Att jag hade muskler på vissa ställen det gjorde så ont på visste jag bara inte. Men det kändes skönt när jag med gott samvete kunde sätta mig i soffan och slappna av och inte göra så mycket. Men det e klart att jag var ju tvungen att plugga och det kändes ju inte så där jättebra. Jag var så trött och det kändes som att John Blund var och hälsade på en liten stund men gav sig av ganska snabbt igen. Nu e jag klar med det jag ska ha skrivit tills imorgon i alla fall, ska jag bara sitta och plugga igenom de sjukdomar jag skrivit om hitintills. Gääsp.

Hej så länge/ Cilla